Växjö var det ju sagt igår och så blev det också efter mycket om och men haha... Eftersom det var banarbete på vägen mellan skåne och Kalmar så fick vi åka först buss från Dalby till Lund, tåg mellan Lund och Eslöv, buss mellan Eslöv och Hässleholm, tåg mellan Hässleholm och Alvesta...men där hände något fel. Vi kom inte till Alvesta utan bara till Älmhult. Varför? Jo, för att pga alla bussturer hit och dit så tog inte bara Theodor en åksjuketablett utan även jag och vad blir man av dem? Rätt svar: Trött!
Så på varje tripp vi åkte så slumrade jag till men Theodor var vaken. På tåget mellan Hässleholm och Alvesta så väckte han mig och sa "mamma mamma vi är framme i Alvesta nu mamma! Mammaa!! Jag for upp yrvaken och gick mot dörrarna och såg ingen skylt någonstans och stationshuset låg bakom tåget så jag såg inte.. Vi gick ut och först när tåget kört så såg jag en skylt - ÄLMHULT
Neeeej sa jag och blev måttligt irriterad på Theodor men insåg att han kan ju inte ens läsa så han kan ju inte bli arg på. Kollade bussar...Två(!?) bussar på hela lördagen. Ringde till Länstrafiken och jodå, på lördagar går det bara två bussar från Älmhult till Växjö och dem går på morgonen. Synd om man ska iväg på eftermiddagen om man bor i den hålan. Jag kollade nästa tåg...Två timmar till nästa tåg gick. Jippi! Jag var så bitter på Theodor och han föreslog taxi. Jo men visst hörrödu unge man. Taxi är ju billigt och bra i 6 mil haha. Det var bara till att vänta............... Inte en människa syntes till i den lilla stationen mer än Janne 60 år med två kassar öl framför sig och en flaska i näven + 4 i papperskorgen (som Theodor observerade när han hade gått.."oj vad han drack mycket öl mamma!")
Jan-Erik som kallade sig Janne blev vår polare enligt han själv under den timmen han snackade sönder mina öron. Han tyckte bla. att Kim var bästa namnet att heta för då fanns det inga smeknamn haha och han själv hette ju Jan-Erik men han kallades ju självklart för Janne. Han berättade t.o.m att han varit bankrånare och att det inte finns några farligheter ute i samhället. Jo, sa jag...Nej, sa han. Jo, sa jag..det finns mycket som är farligt. Jag la ner konversationen när jag hörde rösten höjas och när han frågade vad jag var rädd för då? Då svarade Theodor snabbt: "Hon är rädd för huggormar"...haha...
När han sa tack o hej hade vi ju "bara" 1 timme kvar att sitta av och Theodor var lite chockad över att han hade träffat en riktig tjuv som hade rånat banker. Jag var inte lika imponerad av Jannes samtal.
Väl framme på kalaset då vi snällt blivit hämtade av pappa och Ingrid i Alvesta, så blev kusinerna i lektagen direkt, maten var så klart klar eftersom vi kom en timme för sent och fikat var ljuvligt.
Mor och son strandsatta i Älmhult men ett leende får man
ju bjuda på ändå ;-)
Så på varje tripp vi åkte så slumrade jag till men Theodor var vaken. På tåget mellan Hässleholm och Alvesta så väckte han mig och sa "mamma mamma vi är framme i Alvesta nu mamma! Mammaa!! Jag for upp yrvaken och gick mot dörrarna och såg ingen skylt någonstans och stationshuset låg bakom tåget så jag såg inte.. Vi gick ut och först när tåget kört så såg jag en skylt - ÄLMHULT
Neeeej sa jag och blev måttligt irriterad på Theodor men insåg att han kan ju inte ens läsa så han kan ju inte bli arg på. Kollade bussar...Två(!?) bussar på hela lördagen. Ringde till Länstrafiken och jodå, på lördagar går det bara två bussar från Älmhult till Växjö och dem går på morgonen. Synd om man ska iväg på eftermiddagen om man bor i den hålan. Jag kollade nästa tåg...Två timmar till nästa tåg gick. Jippi! Jag var så bitter på Theodor och han föreslog taxi. Jo men visst hörrödu unge man. Taxi är ju billigt och bra i 6 mil haha. Det var bara till att vänta............... Inte en människa syntes till i den lilla stationen mer än Janne 60 år med två kassar öl framför sig och en flaska i näven + 4 i papperskorgen (som Theodor observerade när han hade gått.."oj vad han drack mycket öl mamma!")
Jan-Erik som kallade sig Janne blev vår polare enligt han själv under den timmen han snackade sönder mina öron. Han tyckte bla. att Kim var bästa namnet att heta för då fanns det inga smeknamn haha och han själv hette ju Jan-Erik men han kallades ju självklart för Janne. Han berättade t.o.m att han varit bankrånare och att det inte finns några farligheter ute i samhället. Jo, sa jag...Nej, sa han. Jo, sa jag..det finns mycket som är farligt. Jag la ner konversationen när jag hörde rösten höjas och när han frågade vad jag var rädd för då? Då svarade Theodor snabbt: "Hon är rädd för huggormar"...haha...
När han sa tack o hej hade vi ju "bara" 1 timme kvar att sitta av och Theodor var lite chockad över att han hade träffat en riktig tjuv som hade rånat banker. Jag var inte lika imponerad av Jannes samtal.
Väl framme på kalaset då vi snällt blivit hämtade av pappa och Ingrid i Alvesta, så blev kusinerna i lektagen direkt, maten var så klart klar eftersom vi kom en timme för sent och fikat var ljuvligt.
Mor och son strandsatta i Älmhult men ett leende får man
ju bjuda på ändå ;-)
Presentöppning och alla tre barnen blev nöjda över sina presenter.
Nellie och Ella
Theodor var jättetrött på kalaset efter sin tablett och somnade fint
på hemvägen efteråt.
Fru och minstingarna körde ju från Öland och var
redan framme när vi kom.
Det obligatoriska kusinfotot som vi alltid tar när vi ses..
Måttligt roade ungar haha. Kolla in Theodor och Oliver i hörnet.
Yeeah! Ella och Victor bjussar på ett leende i alla fall :-)
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar