Man borde vara glad när lönen kommer in men idag är ingen bra dag, det känner jag i hela mig.
Vaknade jättetrött för det första och när man säger att man ska till förskolan börjar Ville gråta och säger att han inte vill. Stackars liten... Denna förskola har just nu inget gott rykte bland föräldrar. Och speciellt Villes avdelning. Personal slutar en efter en.. Ingen pedagogik finns då. But why!? Även vikarier måste ju ha nån jäkla erfarenhet av att hålla samlingar och hitta på saker. Eller?
Arbetar man på en förskola måste man ju ha lite fantasi bakom pannbenet kan jag tycka och ta ansvar så gott man kan om nu ordinarie personal är borta.
Ville är ledsen. Deprimerad och vill inte vara där. Han gör ingenting på förskolan mer än målar och gör kikare av ihoprullade papper.
Deras utegård är stor! Skulle kunna vara en jättefin utegård MEN innan vintern började de röja där och satte upp band runt om så inte barnen fick gå på gräsmattan. Hela vintern har de alltså inte haft någon yta att leka på.
Nu får de vara där men allt är en stor lergård.
Det ska bli klätterställningar och en fin utegård. Det har dem sagt i flera år.
Undrar om det någonsin sker?
Ja jag är lika jäkla irriterad om jag verkar vara.
Och ledsen dessutom. Jag har arbetat på förskolor i några år och jag vet att det är tufft att lämna sina barn då de gråter men man vet att det går över inom några få minuter..
Idag grät jag på väg till jobb. Inte bara pga att det var jobbigt att lämna en ledsen Ville som bankade på rutan efter oss när vi gick... Utan för att jag VET att han mår dåligt hela dagen och är ledsen till och från hela dagen, att han får sitta ensam att äta för att han är ledsen och för att han känner att han inte känner någon där...
Det gör så ont!
Nu hoppas jag på att andra förskolan är beredd att skapa en plats till honom så fort som möjligt.
En stor guldstjärna till Ellas fröknar dock! Ni är underbara!