Plötsligt händer det!

Ja, och idag hände det. 10 veckor efter att Ella föddes skulle jag prova att löpa liten runda. Tänkte mig att jag är nöjd om jag är ute i en kvart och springer. Jag började springa och jag sprang, pulsen var upp till molnen och jag var sååå anfådd men jag gav mig inte. Jag sprang och efter ca.1km gick jag i 55 sek, sen började jag springa igen. Det hela slutade med att jag sprang drygt 9km på 45 min och då gick jag 55sek x 3ggr på den rundan. Det var bra tycker jag!?

Jag peppade mig själv hela tiden och satte upp nya mål längs med vägen..allt från "den busken där borta", "den stolpen", "nästa buske med stora blad", "till nästa häst jag ser"... Ja, jag hittade på massa nya mål hela tiden och sill slut var jag hemma! Hemma och så jävla stolt över mig själv! Det trodde jag aldrig om mig själv, men nu har jag bevisat att jag kan så nu är det bara att fortsätta. 2-3ggr i veckan är mitt mål att springa denna rundan.
Vad tror ni? Tror ni jag fixar det!?
Bjuder på två bilder på hur jag ser ut nu 10 v efter snittet och Ellas födelse.

4 kilo kvar till min startvikt!


Kram!