In my life

In my life

måndag 30 september 2013

VAB

Vård av barn. Ja, vabbandet fortsätter här hemma och ångesten över att pengarna försvinner samtidigt gör sig påmind. Inte lätt att vara ensamstående men jag kämpar på. Både med känslor och annat. Det blir inte bättre när man inte får full lön och det sinar på kontot redan innan nästa månad börjar. 
Man lär sig prioriterar och man lär barnen att de inte kan få hur mycket som helst och att det kan vara lika mysigt att göra något hemma som att åka till simhallen eller Leos lekland, som just var önskan i helgen. 360:- är mycket pengar när det är knapert. 
Jäkla höst. Jäkla baciller. Vill ha sommar året om. Friska, starka, glada barn. 

De små lämnades på dagis i morse för att sedan hämtas av Ida. Theodor skulle till Växjö i em men får bli kvar tills i morgon då han är sjuk. 
Vi myser. Kollar film. Innan en gammal Beck och nyss Jalla Jalla. Snart blir det Solsidan :)
Kul när man kan se vuxenfilmer med honom ibland. Liten börjar bli stor. 
Idag för 8 år sedan var han beräknad att komma. Samma dag körde vi långt o köpte vår bil. Chansade.. Och ja, jag gick  ju över en vecka så.. 8 år sedan. Sjukt va tiden går fort. 
Theodor nämner ofta Felicia. För er som inte vet så är Felicia min förstfödda som ville komma ut redan i V.16 pga an infektion i mig. Hon var frisk. Jag var sjuk. Kroppen ville göra mig frisk och gjorde så att en förlossning startade. Hemskt. Värsta jag varit med om. Hon skulle blivit 9 år i vinter. Nu är hon någon annanstans och jag har hört att hon bevakar mig. 
I vilket fall så har två medium sagt åt mig att hon bevakar och att Theodor kommer att prata om henne. Mycket riktigt har det kommit. Mer och mer kommer det. Ofta säger han att han önskar att Felicia fanns och att han vill ha henne som storasyster. 
Vi pratar om det lite och sen är det tyst ett tag... Tills det kommer igen. 
Undrar om hon bevakar honom?
Ska höra nästa gång med ett medium. 

På mitt nya jobb händer det grejer också. Jag märkte det redan första dagen jag var där själv. Jag tänkte inte mycket mer på det förrän jag mötte en ny kollega på nedervåningen som hade blivit "skrämd". Jag berättade då vad jag märkt. 
Andra dagen jag öppnade var alla, precis alla toalettdörrar helt öppna. Inte lire utan helt o hållet. Och det var inte någon som öppnat dem av personalen för jag stängde och låste kvällen innan. 
Jag har pratat med medium även om den saken och nu har två stycken sagt samma sak. Tydligen en gammal vaktmästare som arbetat där och som är bitter. 

Nu har vi en egen vaktmästare, Mark. En trevlig engelsman. Även han hade hört massa steg då han var själv i byggnaden.

Tror inte att tre har fel... Nu undrar jag vem den gamle vaktisen är för prick! 
Ska jag nog ta reda på...  ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar