Dalby gymnastikförening it is

Igår var jag med Theodor på gymnastiken som han går på en gång i veckan. Han brukar alltid få skjuts av sin kompis mamma och jag brukar vara hemma själv med de små på torsdagarna men igår tog jag tiden när den fanns och satt på läktaren och tittade på. Theodor var stolt. Jag för står honom. Klart man vill att ens förälder ska finnas där och de ska få visa upp vad de gör och vad de kan. Stort för barn. Stort för mig som mamma.

Till hösten ska han börja på fotboll enligt hans egna önskemål. Vi har pushat honom till det. Tror det är viktigt och bra med en lagsport. Framför allt för Theodor som är försiktig och inte har det där drivet som ofta behövs. Jag tror det blir bra med fotboll. Kanske gymnastik också eftersom han gärna vill gå på det.

Det är mycket som sker till hösten. Förändringar i livet och säkert till det bättre för alla men många tankar och orosmoment också såklart. Man är ju trygg i det man har och jag är sådan som gärna är i tryggheten när den finns men ibland måste man ta steget ur bubblan för att komma någonstans. Där är jag nu.

Allt blir bra! Som mitt motto lyder :-)

Älskade storprins




KRAM!