Sov för fan!

Blir så jäkla frustrerad när timmarna går, man vet att man ska upp tidigt för jobbet startar klockan 07. Innan dess ska barn lämnad på morgonfritids och man ska HELST hinna bli lite pigg på vägen till arbetet.
Men så kommer dessa nätter då ungarna gnäller. Är det inte Ville så är det Ella.
Man hör grannarna över med tunga steg och jag vet att det är lyhört så man ber om ursäkt genom att titta upp i taket. Bara väntar på att de ska släppa ner den biffiga schäfer hunden som aldrig får gå nära en...
Man slumrar till för några minuter på den lilla lilla kanten man har i sin 1.60 säng och vaknar upp av att man blir klöst av dottern i ansiktet för att hon är sur. Varför sur? Jo, för att hon inte får ligga över mitt ansikte....suckar högt som ***.
Slutar med att två ungar ligger i vår feta säng och två mammor ligger underst i en 90 säng. Ganska rättvist?.
Å när man precis ska slappna av och försöka somna gott bredvid en varm fru. Ja, men då sätter nästa unge igång och börja gala. Å till skillnad från den första som bli arg och sen blir tyst, så blir gnället bara högre ju mer man försöker hyscha och kramas.
Och nej, jag har inget tålamod på natten. Och nej det är i gen mening att försöka somna en timme innan man ska upp för få blir man tröttare än tröttast då klockan ringer. Så nu är man lagom förbannad. En unge ligger vaken. En mamma.
Arg som ett bi inom mig för jag vet att jag kommer vara så fruktansvärt trött i morgon em och jag VAR laddad till att träna ett hårt pass i gymmet efter jobbet.
Fan!
Det blir aldrig som man tänkt sig.


Mmmm vad jag ÄLSKAR småbarnslivet! Ja, för det mesta gör jag det men ibland suger det fan balle. Å det är varken min eller Idas melodi (haha...om man säger så)

Happy wednesday!


Denna bilden ger mig ro. En favoritbild som fått vara bakgrundsbild i snart 2 år. En tre dagar gammal Ella.

Kram