För 23 år sedan minns jag att jag var låg kräksjuk i mormors och morfars soffa på självaste julafton. Hade så ont minns jag och jag minns även att jag hade svarta byxor på mig och att jag fick en mikrofon på stativ.
Det är det jag minns av den julaftonen då jag var 9 år.
I år kanske det blir en repris av den, för här hemma ser det inte bra ut i dagsläget. Känns som att man är jagad av en där fruktansvärt äckliga kräksjukan..och jag e sist ut.. Springer och springer i tanken och jag ser bacillerna jaga mig men än är dem inte ikapp. Hoppas jag inte snubblar i min löpning och de får fatt i mig. För då är det kört. Vem ska då ta hand om allt här hemma? Ida, säger ni... men nej, henne fick de fatt i i natt så hon har det inte så bra just nu om man säger så...
I tisdags natt kräktes Ella hela natten men inget dagen efter. I onsdags natt var det Villes tur..hela natten men inget igår. Och igår kväll var det då Theodors tur och även Idas i natt. Så vem är då kvar?
Jo just det.... *skraj*.
Så detta med julafton känns som en flopp detta året. Vi som inte skulle njuta av vår gran då vi inte är hemma och Theodor som ville ha en gran och som inte skulle komma hem efter nyår.. så ingen gran har inhandlats och ingen julmat heller. Känns inte som det är någon mening nu heller med massa mat. Vem ska käka den maten liksom? Ingen här hemma i alla fall.
Vi som skulle till min pappa och hans fru på landet och åka släde efter hans fyrhjuling.. Pappa som jag inte firat jul med sen jag var 10 eller 11 år. Nu var det dags men icke... *lite ledsen*.
Ida skulle åkt till Kalmar idag och hälsat på mormor och annan släkt och vänner, samt gjort en annan rolig grej (men som hon nog vill outa själv) men inte heller det blev av. Och jag som äntligen skulle få träffa min vän i Växjö, som vi pratat om att ses hur länge som helst.. Sara o jag skulle äntligen få skratta ihop igen men icke det heller. Låter jag bitter? Isf har ni rätt... jag ÄR bitter. Med all rätt. Men mest är jag nog ledsen för att jag inte heller förutom allt det andra, få träffa min syster och hennes familj samt mormor som jag skulle överraskat på måndag förmiddag med att komma med julklapp och blomma.
Lilla mormor som sitter där hemma själv. Utan min älskade morfar som gick bort förra året.
Tycker så synd om mormor. Så ensam..
Men jag antar att det bara är att gilla läget. Vi hade otur denna julen och är vi fortfarande sjuka på söndag så får jag väl se mig om efter en tomte...eller får jag väl agera en själv. För tomte ska barnen få ha. Absolut! Julafton är för mig barnens dag och den ska bli mysig vare sig de är sjuka eller friska.
Till något lite trevligare då... Igår var jag på bio själv. Riktigt skönt faktiskt. Jag tog mig lite egentid och gick och såg filmen En oväntad vänskap. Jag trodde den var bra...fin liksom. Den var både fin och bra. Dessutom sjukt rolig. Jag som sällan skrattar högt till filmer här hemma garvade högt i biosalongen. Den mörka killen som spelar personlig assistent var så sjukt kul.
Den var dessutom allvarlig men väldigt väldigt bra!
Den kan jag rekommendera att se och den kommer definitivt att inhandlas när den släpps på DVD.
Det är det jag minns av den julaftonen då jag var 9 år.
I år kanske det blir en repris av den, för här hemma ser det inte bra ut i dagsläget. Känns som att man är jagad av en där fruktansvärt äckliga kräksjukan..och jag e sist ut.. Springer och springer i tanken och jag ser bacillerna jaga mig men än är dem inte ikapp. Hoppas jag inte snubblar i min löpning och de får fatt i mig. För då är det kört. Vem ska då ta hand om allt här hemma? Ida, säger ni... men nej, henne fick de fatt i i natt så hon har det inte så bra just nu om man säger så...
I tisdags natt kräktes Ella hela natten men inget dagen efter. I onsdags natt var det Villes tur..hela natten men inget igår. Och igår kväll var det då Theodors tur och även Idas i natt. Så vem är då kvar?
Jo just det.... *skraj*.
Så detta med julafton känns som en flopp detta året. Vi som inte skulle njuta av vår gran då vi inte är hemma och Theodor som ville ha en gran och som inte skulle komma hem efter nyår.. så ingen gran har inhandlats och ingen julmat heller. Känns inte som det är någon mening nu heller med massa mat. Vem ska käka den maten liksom? Ingen här hemma i alla fall.
Vi som skulle till min pappa och hans fru på landet och åka släde efter hans fyrhjuling.. Pappa som jag inte firat jul med sen jag var 10 eller 11 år. Nu var det dags men icke... *lite ledsen*.
Ida skulle åkt till Kalmar idag och hälsat på mormor och annan släkt och vänner, samt gjort en annan rolig grej (men som hon nog vill outa själv) men inte heller det blev av. Och jag som äntligen skulle få träffa min vän i Växjö, som vi pratat om att ses hur länge som helst.. Sara o jag skulle äntligen få skratta ihop igen men icke det heller. Låter jag bitter? Isf har ni rätt... jag ÄR bitter. Med all rätt. Men mest är jag nog ledsen för att jag inte heller förutom allt det andra, få träffa min syster och hennes familj samt mormor som jag skulle överraskat på måndag förmiddag med att komma med julklapp och blomma.
Lilla mormor som sitter där hemma själv. Utan min älskade morfar som gick bort förra året.
Tycker så synd om mormor. Så ensam..
Men jag antar att det bara är att gilla läget. Vi hade otur denna julen och är vi fortfarande sjuka på söndag så får jag väl se mig om efter en tomte...eller får jag väl agera en själv. För tomte ska barnen få ha. Absolut! Julafton är för mig barnens dag och den ska bli mysig vare sig de är sjuka eller friska.
Till något lite trevligare då... Igår var jag på bio själv. Riktigt skönt faktiskt. Jag tog mig lite egentid och gick och såg filmen En oväntad vänskap. Jag trodde den var bra...fin liksom. Den var både fin och bra. Dessutom sjukt rolig. Jag som sällan skrattar högt till filmer här hemma garvade högt i biosalongen. Den mörka killen som spelar personlig assistent var så sjukt kul.
Den var dessutom allvarlig men väldigt väldigt bra!
Den kan jag rekommendera att se och den kommer definitivt att inhandlas när den släpps på DVD.
Hoppas ni håller er friska och krya i jul!
Ta hand om varandra och skänk en extra tanke till dem som sitter ensamma på julafton.
En dag då det ska spridas glädje och kärlek och alla samlas, nära och kära..
Jag blir så illa till mods när jag tänker på alla som är ensamma, mist någon under året och för att inte
tala om alla sjuka barn som ligger och mår fruktansvärt dåligt på sjukhus eller vårdas hemma.
Självklart alla männirkor som är svårt sjuka men jag mår så fruktansvärt dåligt när jag tänker på alla
barn.. Barn som är svårt sjuka eller barn som inte ha någon som ger dem kärlek:
Det finns alldeles för många som har det så.
Orättvist.
Så ta hand om varandra och berätta för dem hur mycket de betyder för just DIG!
Kram!
Stackare....vi tog och kräkte förra veckan. Bättre tajming;) fyra personer på 6 dagar. Jag klarade mig, så än finns det hopp. 48 timmar efter sista kräkning eller diare sen är man friskförklarad! Är det vinterkräksjukan så brukar det ta 24 timmar. Skulle det vara så att ni är kvar på julafton så ger jag er Markus.....han är en super tomte och vi ska fira ett stenkast i från er. Krya på er så hörs vi om några dagar. Kram
SvaraRadera