Otäck stund

VAB lyser över det Bergmanska hemmet och igår fick även Ville feber. 39 grader hamnade den på och innan det hann märkas (pga att han var som vanligt och inte något gnäll) så trodde jag Ellas sista stund var kommen.. :´-(  Hon snubblade över Villes fot och föll pladask rakt fram så det lät som en smäll (huvud mot trägolv). Jag satt ju bredvid, så jag tog upp henne men hon låg med ansiktet neråt helt tyst. Hon kom inte för sig att skrika utan blev istället blåare och blåare och lila i ansikte och händer... vet inte om hon svimmade eller om hon bara inte fick andetaget till att börja skrika men i vilket fall såg hon död ut. Hennes blick ner mot golvet var helt borta, munnen putade fram och dreglet rann...*hemskt*. Jag känner ju ingen här i huset men eftersom inget hjälpte (skakning, "kastade upp henne" i luften och ropade på henne), så sprang jag upp till grannen. Jag sket i att jag inte hade något mer än linne och trosor...liv el död i mitt huvud. Ingen öppnade och när vi stod där så började hon efter några sekunder gråta. Men det tog ju väldigt lång tid från att hon trillade till första gråtet kom. Jag ringde 1177 och de frågade om de skulle skicka ambulans men då jag hade Ville hemma, Theodor på gymnastik och Ida på väg hem från jobbet så pratade jag med personalen istället. Ella grät hela tiden men började sen att gå iväg och då sa jag att jag kunde köra själv. Sagt och gjort... alla hemma, så körde jag och Ella in till Barnakuten för kontroll. I och med att hon har vattkoppor som inte alla var torkade, så fick vi gå runt huset och in i en sluss till ett rum. Kalt rum med galon-soffa.
Ella började kvickna till och var som vanligt men de kom in var 15:e minut och tog kontroller. Kl.21.30 var sista och eftersom allt visade bra, så fick vi köra hem. Jag vad om att få göra en utredning på om det är affektkramp hon har. Det kom in en läkare från barnmedicin och pratade med mig. Jag förklarade vad som hände och hon sa att det hon hörde är inte farligt. Det ser väldigt otäckt ut men det är ofarligt. Eftersom hon inte har krampat i dessa tillfällen så behövde vi inte göra en fortsatt utredning på det. Skönt.
Det var i vilket fall det värsta jag har sett.. hon såg verkligen död ut. Kunde inte få bort bilden då jag skulle sova i går kväll. Lilla sessis...

Hon var så duktig och satte in fingret i den där maskinen och sa "hej hej" när
doktorn kom och gick. Hörselskydden hade vi med oss som leksak då hon
tycker de är coola ;-)



NU ska vi mysa!


KRAM