Först besatt av Idas tutte och efter två nätters avvänjning bredvid mig när Ville var 9½ månad så slutade han med amningen och blev istället besatt av vattenflaska natt som dag. Han fullkomligt skrek tills han fick den på nätterna. Det gav ju resultat som genomkissade blöjor på nätterna som inte höll så när vi väl lyckats sluta med det och kämpat med att han istället skulle ta napp (utan resultat) så föddes Ella och kom hem med en napp i munnen. Vem ville ha napp då? Jo, Ville så klart! Till mammorna lycka. Då. Nu har det blivit en besatthet som ger gnäll och skrik fårn morgon till kväll om inte nappen får vara i munnen. Då är det inte lätt att vara två föräldrar med två olika värderingar. Jag är konsekvent och ett nej är ett nej. Nappen har man när man sover eller slår sig o blir ledsen. Inte för att man bara ska ha den i munnen och dreglet rinner på hakan. Ida tycker däremot han är liten fortfarande och tycker han kan få ha den.
Så jag kämpar dagarn igenom med diverse gnäll, skrik och bankningar i golvet från barnfötter..men skam den som ger sig! Han skriker ett tag och jag ber honom komma ner när han är tyst. Det blir tyst...jag går upp och pratar med honom och han blir glad efteråt och inte ett enda ord om nappen. Inte ens när vi skulle gå till dagis och han skulle åka vagnen. Inte heller när vi kom fram till dagis. Han var så glad som han varit hela veckan och sprang till sin ena fröken och kramade henne det första han gjorde och sen gick han och grävde. Jag sa hej då och han sprang och gav mig kram och puss och sa hej då.
Man märker sån skillnad. Jag märker skillnad i alla fall, då man verkligen visar vem det är som bestämmer och är konsekvent. Det är A och O när det gäller barn. I alla fall mina barn och då man jobbat på förskolor så ser man väldigt lätt på barn som får göra som dem vill... Sådana barn vill inte jag ha.
Men alla är olika men detta är jag och jag har lyckats fixa en artig och snäll Theodor genom att vara sån, så då vill jag göra samma sak med de andra två små grynen.
Nä, in med nappen då man ska sova och åka bil...sen kan den få sova i sin napplåda :-)
Håller fullständigt med dig, napp är ett helsike både vad gäller talet och den osexiga dräglingen. Olle har precis samma noja över sin napp men då man fyller 3 så känns det som att den borde ryka. försöker hålla nappandet till just sovning och tröst men som sagt- It takes two to tango ;) Pöss LH
SvaraRaderaBeundrar verkligen ditt sätt att uppfostra barnen! Känns som många föräldrar nu för tiden daltar för mycket men du verkar som du skriver, bestämd med det du sagt. Härligt!
SvaraRadera