onsdag 12 oktober 2011

Faser

Denna 6-årstrots (utvecklingsfas som det så fint heter) går mig på nerverna vissa dagar. Var man så jävligt otrevlig själv när man var 6 år? Ja, det skulle jag gärna bra vilja veta. Här hemma har herren i huset blivit som förbytt vissa dagar och den glada Theodor har blivit ett otrevligt litet...Pyre! Pyra var ett snällt namn kan jag tillägga. Varför måste den där otrevliga attityden komma så fort man hämtar på skolan för att sedan stanna tills nattningen är. Sen är det så klart stunder under eftermiddagarna som det är leende också och berättande om saker och ting, men attityden äger. Usch. Undrar när det blir bättre?


I kväll ska jag och Ida käka lite varma mackor och dricka ett glas vin/cider när barnen lagt sig. Det är onsdag och vår traditionella mysdag. Bonde söker fru och sen Efterlyst, ofta ger varann massage (vilket behövs på bägges ryggar..stående arbete och bärandes på barn) och det blir ofta...Ja ibland natti natti i soffan då vi är så trötta efter vi sett alla idioter på Efterlyst. Det programmet borde alla se på. Alltid bra bilder på personerna som begått något och som alla i landet kan ringa in och tipsa om så polisen kan sätta dit dem. Man har fått se mycket skit i det programmet. Killar som oprovocerat gått fram på både McD och i tunnelbanan i Sthlm och sparkat till en annan kille i huvudet. Helt utan anledning!? Inte konstigt man är mörkrädd när man är ute på kvällarna själv. Fast det hjälper sällan om man är två eller tre personer heller. Vill dem en illa, så vill dem och då gör dem det också.
Respekt? Nä, det har dem nog aldrig hört talas om. om jag får vara vittne till något någon gång så hoppas jag innerligt att jag kan hjälpa till att sätta dit personen i fråga också. Själv har jag bara blivit utsatt en gång men det var på ett psyke jag arbetade på. Hon var ju inte frisk...men ändå, hon skulle mörda mig.
Tur jag sitter här idag. Hannibal kan jag dock aldrig mer titta på. Tyvärr för den gillade jag innan.



Theodor försöker skoja till det för Ville så han sitter kvar och äter. Ville är inte den matgladaste
killen om man säger så... Pannkakor, det funkar dock alltid :-)

Mjölk är livet! Kommer ni ihåg det när man gick i skolan? I alla fall på mitt 90-tal :-)


Dessa Bakugan... Varje eftermiddag hänger de på kylen men jag är
glad att se att sådana små "bollar" kan ge sådan lycka!



Kram!

2 kommentarer:

  1. Om det är någon tröst så är vår 6-åriga tös likadan! När jag läser din ord om Theodor så känner jag: Va skönt, då är vi inte ensamma!!

    Hörde från någon att man kallar 6-års trotsen för minitonåringen och det skriver vi under på! Gränser ska testas hela tiden, allt ska ifrågasättas och enligt dem själv så vet och kan de bäst i alla lägen mm.
    Men sen däremellan är de ju helt underbara barn. Man kan ju prata med dem på ett helt annat sett (blir många trevliga diskussioner här hemma).

    Så fortsätt kämpa, det blir lättare!!

    Många styrkekramar från Maria m fam

    SvaraRadera
  2. Ja jösses, den där varulven skrämde dig rejält, glömmer aldrig då vi träffade på den där varulven utanför kiosken på sjukhuset ex antal år efter händelsen. Din stackare. Hemska sjuka människa! Det känns som att barn går igenom trots i alla åldrar hahaha.. Vera och Pippi är dom som håller sig lugna här men de andra grabbarna är som att titta på exorcismen emellanåt hahaha...
    Puss Lina H

    SvaraRadera