Vår lille oturs-kille

Söndagen började inte så bra.. Ville vaknade verkligen på fel sida och skrek och skrek så medan jag lät Ida och Theodor äta frukost sprang jag upp och ner och försökte så pedagogiskt jag kunde, förklara för Ville att nere i köket skriker man inte, utan man pratar och sitter och äter sin mat. För tredje gången funkade det ganska så bra så han fick stanna nere. Så var vi på väg mot Malmö och Folkets park, där vi tänkte gå på barn-loppis som vi hört ska vara jättebra. Men när vi packat in väskor, vagn och två av tre barn hör vi ett skrik....... Ville hade klämt sina fingrar i "sin dörr" och tre fingrar var helt tillplattade precis vid nagelbandet och därunder. Aj aj aj vad ont det gjorde i både mage och mamma-hjärtat. Nedkylningen gjorde ju bara ännu ondare på lille pluddie, så han skrek och skrek. Jag valde att stanna hemma med honom och när jag gick in med honom så blev jag tårögd pga att han slog sig så. Usch, det gör så ont i mig när barnen gör sig illa på riktigt.
Det blev Pippi på TV, nallen, kudden, nappen och närheten till mamma så klart...så nu har vi legat i soffan ett bra tag och jag tycker han är lite lågmäld. Vi ska fortsätta gosa här i soffan och bara ta det lugnt.
Ida, Theodor och Ella får ta en egen liten dag med picknick, loppis och lekpark.

Kram!