Tummen ner

Bad day...
Ja, jag känner mig låg och det känns inte alls bra. Jag känner bara just nu att jag skulle vilja komma iväg. Själv. Mmm...själv utan barn och utan fru. Bara få rå om mig själv. Ligga på ett hotellrum med en fet godispåse under vita satinlakan och glo på TV, läsa en bra tidning, gå en lång promenad där man befinner sig, kanske bada om det finns pool, träna om det finns gym, avnjuta en god hotellfrukost och bara få vara. Känns som jag går här hemma dag ut och dag in. Alltid då jag ska göra något kul så är det alltid (nästan alltid) något annat som kommer vägen..oftast att Ida ska köra pass och "vikka" och då blir jag ännu mer irriterad när hon får träna och inte jag. Alltid bra med extrapass för det ger ju money money men det är väldigt segt att vara hemma hela dagarna, hela kvällarna och ibland ta även nattningen också för alla tre efter en hektisk och gnällig dag. Ville saknar Ida om dagarna eftersom de inte träffas mer än på morgnarna, då hon jobbar till 18 varje dag..ibland 19.30. Han e ju fortfarande liten och förstår inte när hon kommer hem 1 timme för att sedan sticka igen. Så blir det gråt, gnäll och vägra närhet med mig...kul kväll tänker man då. I förrgår var han en ängel och var jätteglad och nämnde inte Ida en enda gång medan igår var en helvetesdag med bara gnäll, elakheter och bla bla bla.... Tröttsamt när man försöker göra allt för att det ska bli kul och bra. Till slut ger man upp och skiter i det.
Ja, lite så känner jag just nu.. Allt är inte alltid guld som glimmar och ibland måste man få skrika ut det också. Det är just det jag gör nu. AAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

...................................

Så, nu ska jag plocka undan lite innan det blir powerwalk med lilla sessan.

Kram på er!