Ta vara på era nära och kära

Dagens inlägg vill jag börja med att sända en tanke till Michaela som nu i veckan gått bort cancer. Hon var mamma till lilla Alva, 5 år och bodde i Växjö. Visade min syster hennes blogg då hon var här och de hade tydligen gått i parallellklass på högstadiet. Så orättvist med denna hemska sjukdom. Det är som ett lotteri...Vissa som får sjukdomen har "tur" och blir friskförklarade medan andra kommer på återkontroll och får besked om att det spridit sig och inte går att bota.
För många år sedan, när jag gick på mellanstadiet så hade vi en kille i årskullen under mig, som hade cancer. Han blev inte 10 år innan sjukdomen tog honom. Det visades en film om honom på TV minns jag - Filmen om Fredrik hette den och det gjorde så ont att se den minns jag. Många tårar som föll.
Då visste man inte om så många som hade cancer. Idag är det som att få influensa... Man hör nästan varje månad, någon i ens närhet eller bekantskapskrets som har fått beskedet - Cancer.
Många i min närhet som har sjukdomen eller som har gått bort i den de senaste åren och jag är bokstavligen talat livrädd för att få beskedet själv. Jag lever här och nu och jag gör det jag trivs med. Tänker ofta och säger ofta till dem jag älskar, att jag gör det! Man vet aldrig när livet vänder och det var som min syster skrev igår till mig, att livet är verkligen för kort för att slösas bort. Det håller jag verkligen med om.
Det är också därför jag blir så besviken och ledsen på min egen mamma som inte kan acceptera mig till fullo för att jag älskar Ida. Hade det varit annorlunda om det hade varit en Ivar? Ja, troligtvis.

Jag har tre barn som jag älskar mest av allt. Skulle de göra dumheter i sin uppväxt (vilket de säkert kommer att göra..vem gör inte det?) eller komma hem och tala om att de är förälskade i en av samma kön, inte skulle jag ta upp handen, bli otrevlig, dra mig undan, skämmas och sluta prata med dem.
Vilken kärleksfull mamma gör ens en sådan sak? Jag skulle stötta om det handlade om kärlek och var det dumheter, olagliga saker som gjorts skulle jag bli arg och besviken men ändå finnas där och hjälpa in på rätt väg och stötta om det så behövdes, fixa någon att prata med om det skulle behövas. Ja, finnas där med andra ord. Alltid!
Jag vill aldrig bli och kommer aldrig bli en sådan mamma som min egen. Jag älskar mina barn för dem de är och de kommer alltid att vara mina små stoltheter som jag kommer vilja prata om och visa upp.
De är ju mina barn! De har inte själva valt att komma till världen. Dem är mina och jag älskar dem precis för dem de är.



Idag då...
Snart blir det BVC för Ella. Ska bli kul att se hur mycket hon gått upp och hur lång hon blivit. Det går fort till killarna ska hämtas på skola/förskola så jag tar nog en lång powerwalk idag innan de hämtas, för sen är det fullt ös här hemma :-)
Funderar på att göra Play-Doh idag de kan sitta och mecka med. Kvällsmat och läggning tar jag i kväll för Ida ska köra ett pass efter jobbet och kommer inte hem förrän 20.

Kram på er!